ängsmaskrosor
Taraxacum sect. Hamata
Ängsmaskrosor utgörs mest av sydliga till västliga arter. En av de vanligaste arterna, ängsmaskros, finns normalt på fuktiga, gärna kalkrika ängar. En annan art, lövmaskros, är mer eller mindre vanlig i hela Sverige och är sannolikt förbisedd. Ängsmaskrosorna växer i regel på ogödslade gräsmarker men uppträder gärna även på mer välgödda platser som i vägkanter, skogsbryn, gräsmarker och vallar.
Lokaler
30. T hamatiforme – lövmaskros
1. Ej tidigare rapporterad från landskapet. Valbo, vid pizzerian i Valbo 2008 (HRY).
31. T hamatum – ängsmaskros
1. Inga nutida fynd. Äldre uppgifter: Gävle, Sörby avstjälpningsplats 1931 (SAh i S); Kungsbäck, lilla övningsfältet; Stadsträdgården (Ahlner 1932).
32. T subhamatum – daggmaskros
1. Ny för landskapet, nu landets nordligaste lokal. Sydlig utbredning, tidigare inte funnen norr om Stockholm. Gävle, Stadsträdgården, flerstädes 2008 (HRY i S), troligen inkommen med parkgräsfrö.
1. Ej tidigare rapporterad från landskapet. Valbo, vid pizzerian i Valbo 2008 (HRY).
31. T hamatum – ängsmaskros
1. Inga nutida fynd. Äldre uppgifter: Gävle, Sörby avstjälpningsplats 1931 (SAh i S); Kungsbäck, lilla övningsfältet; Stadsträdgården (Ahlner 1932).
32. T subhamatum – daggmaskros
1. Ny för landskapet, nu landets nordligaste lokal. Sydlig utbredning, tidigare inte funnen norr om Stockholm. Gävle, Stadsträdgården, flerstädes 2008 (HRY i S), troligen inkommen med parkgräsfrö.