Månlåsbräken är vanligast på öppen lågvuxen gräsmark. Som gräsmarksväxt påträffas den oftast på genomsläpplig mager och torr mark, gärna på sand. Arten är konkurrenssvag och gynnas starkt av bete och slåtter. På välskötta naturliga fodermarker växer den gärna på frisk eller något fuktig mark och blir då både talrik och storvuxen. På torr mark är konkurrensen mindre men plantorna torkar ofta bort under försommaren. Månlåsbräken är också känslig för näringsbelastning och tål inte gödsling. Typiska miljöer förutom naturliga ängs- och betesmarker är gårdstun, magra gräsmattor, kanter och mittsträngar till brukningsvägar och skogsvägar, kraftledningsgator, källarkullar och gamla stigar. Arten är tydligt kalkgynnad och uppträder delvis i andra och ofta överraskande miljöer på kalkrik mark. Vanligast är klippskrevor och gräsmarksfragment på kalk- eller grönstenshällar. Den förekommer sparsamt men regelbundet tillsammans med bland annat stor låsbräken bland piprörstuvor på kalkrika hyggen och ungskogar och har några gånger hittats i lundartad sluten skog med ädla lövträd.

Arten är plastisk och varierar starkt i storlek och form. Avvikande plantor med flera bladskivor och upp till två decimeter höga exemplar förekommer.

Vanlig (55% och 265 noterade lokaler). Minskande.