strandlysing
Lysimachia vulgaris
Strandlysing är en ursprunglig art. Växten uppgavs vara tämligen allmän både i Gävletrakten på 1800-talet och i Gästrikland som helhet vid 1900-talets början. Den kan möjligen ha fått ökad spridning sedan våtmarksslåtter och strandbete försvann.
Mindre vanliga men ändå typiska miljöer är översvämningsbetingade gläntor i skogen. Annars är det ovanligt att arten förlorar kontakten med öppet vatten.
De vanligaste följeväxterna är älggräs (33%), grenrör, fackelblomster, kråkklöver och vattenmåra. Strandlysingen blommar samtidigt som gulmåra, flädervänderot, vägtistel och mjölkört.
Mindre vanliga men ändå typiska miljöer är översvämningsbetingade gläntor i skogen. Annars är det ovanligt att arten förlorar kontakten med öppet vatten.
De vanligaste följeväxterna är älggräs (33%), grenrör, fackelblomster, kråkklöver och vattenmåra. Strandlysingen blommar samtidigt som gulmåra, flädervänderot, vägtistel och mjölkört.
Ekologi
Strandlysing är en flerårig högört. Den förökar sig vegetativt med meterlånga underjordiska utlöpare. Arten bildar efter blomningen en styv vinterståndare och troligen sker fröspridningen mest vintertid. Den är en utpräglad strandväxt som huvudsakligen är knuten till fuktängar och strandkärr vid större sjöar och vattendrag. Arten är inte bara tålig mot översvämningar utan gynnas kraftigt av de svämsediment som pålagras vid vårfloden. Vid större vattendrag återfinns strandlysingen oftast i den på svämsediment rikaste yttre delen av strandkärr och älvängar. Den kan också växa i öppna svämskogar på liknande underlag. Arten sprids huvudsakligen med vatten och den är också spridd längs kusten. Vanligen växer den ganska högt upp på stranden och i de inre utsötade havsvikarna.
Utbredning
Vanlig (90% och 872 noterade lokaler).
