åkerviol
Viola arvensis
Mer information om arten

Åkerviol har troligen kommit in med tidigt åkerbruk. Arten är helt kulturbunden och saknar ursprungliga växtplatser i naturen. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 beskrivs den som allmän eller tämligen allmän.

Växten är lättspridd och följer ofta med jordtransporter till nya platser. Den är således vanlig på nyutlagda fyllnadsmassor och jordhögar från odlingslandskapet. Åkerviolen växer också på öppna hällar, men bara i anslutning till gårdar, betesmarker och annan kulturpåverkad mark.

De vanligaste följeväxterna är andra ogräs som åkerspärgel (30%), lomme, åkerbinda, svinmålla, åkerförgätmigej och våtarv. Åkerviolen blommar till skillnad mot andra violer nästan hela sommaren.

Ekologi

Åkerviol är ettårig och sprids uteslutande med frön. De kan gro efter lång tid i jorden. Arten är konkurrenssvag och ljuskrävande. Den är beroende av naken jord för att gro och växer främst som ogräs i åkrar och trädgårdsland. Den förekommer både i leriga åkrar och i grusig eller sandig jord. Åkerviolen förekommer bland de flesta grödor och är det femte vanligaste åkerogräset i landskapet.

Utbredning

Åkerviolen är spridd över hela landskapet men ovanligare i nordväst där andelen jordbruksmark är liten.
Vanlig (80% och 494 noterade lokaler).

Lokaler

Hybrider
Hybriden med styvmorsviol, V arvensis × tricolor, har uppmärksammats och samlats från Grönsinka i Österfärnebo av N Sylvén 1915 (belägg i LD och S). Intermediära former, som mycket väl kan vara hybrider, har ofta setts under inventeringen.

karta