Åkerviol har troligen kommit in med tidigt åkerbruk. Arten är helt kulturbunden och saknar ursprungliga växtplatser i naturen. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 beskrivs den som allmän eller tämligen allmän.

Växten är lättspridd och följer ofta med jordtransporter till nya platser. Den är således vanlig på nyutlagda fyllnadsmassor och jordhögar från odlingslandskapet. Åkerviolen växer också på öppna hällar, men bara i anslutning till gårdar, betesmarker och annan kulturpåverkad mark.

De vanligaste följeväxterna är andra ogräs som åkerspärgel (30%), lomme, åkerbinda, svinmålla, åkerförgätmigej och våtarv. Åkerviolen blommar till skillnad mot andra violer nästan hela sommaren.