Knägräs är en ursprunglig art i landskapets flora. Växten uppgavs finnas flerstädes i Gävletrakten 1848 och 1863. Arnell (1924b) angav den som allmän på Iggön och i Hedesunda, i övrigt har bara enskilda lokaler meddelats. Totalt finns 23 namngivna gamla växtplatser.

Växten gynnas av bete och är en mycket bra signalart för magra ogödslade gräsmarker präglade av mångårig hävd. Den har ekologiska likheter med stagg och uppträder liksom denna även längs gamla körvägar och brukningsvägar med mager hedartad växtlighet. Många fynd har också gjorts i kraftledningsgator. Arten har i enstaka fall även noterats i gamla, magra, utarmade åkrar.

Knägräs finns också vid havet och vid större insjöar och vattendrag. Växten är här knuten till strandens övre fasta del och återfinns ofta i mellanrummet mellan skog och strand. Vid havet hittas den oftast i botten av skyddade vikar med sötvattenutflöden – både torrt i sand och fuktigt i övergångar mot myrmark.

Den i särklass vanligaste följeslagaren är blodrot (53%) följd av rödven, stagg, ljung, lingon, ängsvädd, blåtåtel, fårsvingel, brunört och höstfibbla.