Strandängen där dvärglåsbräken växte var i början av 1900-talet helt öppen och hårt fårbetad. Arten flyttade, till följd av landhöjning och avtagande bete, i etapper ut mot havet. Efter att betet upphört planterades också delar av den forna strandängen igen med tall. Växten förekom under strandängens glansperiod i betydande numerär och åtskilliga ark av arten har genom åren insamlats. »Märklig är ock den jämförelsevis rikliga mängd, hvari B. simplex på Iggön förekommer, på dess växtställe som omfattar några kvadratmeter, förekommo de båda åren [1895–1896] helt säkert flera hundra individer« (Arnell 1897b).

Äldre uppgifter
Hille, Iggön, strandäng nära byn, »afbetad sandig gräsbeväxt hafsstrand«, 1895–96 (Arnell 1897b; belägg i UPS, LD, S och GB från 1895–97), 1917 (H Smith i GB, UPS och S) samt 1922, 1924–25, 1927–30 (SAh i S och UPS), 19 stora ex 1964 (E Evers i UME), 1967 (SAh enl Lindberg 1979), Iggön, vid Kvarnudden, fuktig gräsmark 1962 (H Rickman i LD), torr sandmark vid stig mot Östersandsgrind 5 ex 1973, 10 ex 1975, 9 ex 1976, enstaka fynd 1977 och 1979 (SAh enl Nilsson 1997) men 0 ex 1977 enl LEr (i brev), nu med säkerhet utgången.