Såpnejlikan har dålig fruktsättning och verkar sprida sig huvudsakligen med underjordiska utlöpare. Arten är vanligast som kvarleva vid ödegårdar – ofta kvarstående långt efter att bebyggelsen försvunnit. Utan hjälp tycks den nätt och jämnt kunna ta sig utanför den odlade tomten. Arten sprids vanligen med lösbrutna jordstammar i jordmassor och trädgårdsutkast och hittas här och var som ruderatväxt på soptippar, fyllningsmassor och vägslänter. Såpnejlikan har inte hittats i något som liknar naturlig vegetation.

Mindre vanlig (23% och 54 noterade lokaler).