foderlosta
Bromopsis inermis
Foderlostan är inkommen i sen tid. Den tidigaste svens-ka uppgiften är från Uppsala 1816. Det första fyndet i Gästrikland gjordes i Sandviken 1900 av Torsten Arnell. Arten angavs också från Gävle hamn av Fredrik Dahlstedt 1917. Resterande uppgifter är från 1970-talet och senare. Växten har använts som foderväxt och saluförts som vallfrö och som komponent i vallfröblandningar sedan 1800-talets slut (Lyhagen 1991).
Foderlostan förekommer tillsammans med andra kulturmarksarter som röllika, renfana, gråbo, mask-rosor och kvickrot.
Foderlostan förekommer tillsammans med andra kulturmarksarter som röllika, renfana, gråbo, mask-rosor och kvickrot.
Ekologi
Foderlostan är ett flerårigt storvuxet gräs. Den förökar sig vegetativt med underjordiska utlöpare och bildar ofta stora bladbestånd. Arten är knuten till öppen kulturmark och verkar trivas särskilt bra på sandiga jordar. De flesta lokaler är vägkanter vid landsvägar men arten har också hittats i åkerkanter, på banvallar, industritomter och på skräpmarker vid gårdar och samhällen. Inga fynd har gjorts längs skogsvägar.
Utbredning
Foderlostan är vanligast kring Sand-viken där den först påträffades.
Sällsynt (17% och 63 noterade lokaler). Ökande.
Sällsynt (17% och 63 noterade lokaler). Ökande.
