Kärrbräken är en ursprunglig art. Den uppgavs vara sällsynt eller förekomma flerstädes i Gävletrakten 1848 och 1863. Arten har troligen ungefär samma frekvens idag som på 1800-talet.
Arten är ofta dominerande och anses bilda kloner över stora ytor. Den är också känd för att kunna leva kvar som relikt i igenväxande våtmarker under mycket lång tid, ibland flera tusen år. Sannolikt är en del förekomster i torrare kärr och sumpskogar exempel på detta.
De vanligaste följearterna är vass (38%), vattenklöver, kråkklöver, älggräs, klibbal, bunkestarr, grenrör och sjöfräken.
Ekologi
Utbredning
Arten är sydlig och den sammanhängande utbredningen övergår i enstaka spridda förekomster norr om Gästrikland. Landskapets västligaste och högst belägna lokal är sjön Tamsen i Torsåker, 68 m ö.h. Troligen saknas den av klimatiska skäl i nordväst.
Mindre vanlig (17% och 92 noterade lokaler).
