kärrbräken
Thelypteris palustris
Mer information om arten

Kärrbräken är en ursprunglig art. Den uppgavs vara sällsynt eller förekomma flerstädes i Gävletrakten 1848 och 1863. Arten har troligen ungefär samma frekvens idag som på 1800-talet.

Arten är ofta dominerande och anses bilda kloner över stora ytor. Den är också känd för att kunna leva kvar som relikt i igenväxande våtmarker under mycket lång tid, ibland flera tusen år. Sannolikt är en del förekomster i torrare kärr och sumpskogar exempel på detta.

De vanligaste följearterna är vass (38%), vattenklöver, kråkklöver, älggräs, klibbal, bunkestarr, grenrör och sjöfräken.

Ekologi

Kärrbräken är en sporspridd växt som sprider sig lokalt med smala krypande jordstammar. Det är den enda ormbunke som är knuten till våtmarker och som klarar att växa mycket blött vid stillastående vatten. Den är tydligt kalkgynnad men gynnas också av näringsrikt vatten. Typiska växtplatser är strandvassar vid näringsrika sjöar bland hög bladvass, starr- eller kaveldunbälten, gungflystränder vid kalkvattentjärnar, blöta rikkärr och strandkärr. Arten förekommer ofta rikligt vid igenväxande tjärnar och våtmarker vid havet. Den etablerar sig tidigt i landhöjningsfasen, troligen även i något bräckt vatten. Kärrbräken växer också i sumpskog – helst i blöt sumpskog med öppna vattensamlingar, vass och högstarrtuvor. Den kan även växa skuggigt i ganska sluten och fuktig skog.

Utbredning

Arten är sydlig och den sammanhängande utbredningen övergår i enstaka spridda förekomster norr om Gästrikland. Landskapets västligaste och högst belägna lokal är sjön Tamsen i Torsåker, 68 m ö.h. Troligen saknas den av klimatiska skäl i nordväst.
Mindre vanlig (17% och 92 noterade lokaler).

karta