hartmansstarr
Carex hartmaniorum
Hartmansstarren är troligen en gammal kulturföljeslagare som levt kvar kring sin enda förekomst i landskapet vid Hadeholm i Hedesunda. Det första fyndet gjordes 1884 av Ludvig Hedell som samlade den som klubbstarr. Troligen var det också hartmansstarr och inte klubbstarr som Fredrik Dahlstedt observerade i en strandäng på samma ort 1917. Lokalen återupptäcktes 1990.
Ekologi
Hartmansstarren är en kalk- och ljus-älskande fuktängsväxt som är knuten till hävdade ängar och hagar. Växtplatsen är en gammal och mycket artrik slåtteräng i en sluttning mot Dalälven. Efter återupptäckten har ängen restaurerats och slåttern återupptagits. Detta har gynnat hartmansstarren som expanderat kraftigt och nu finns i alla delar av ängen, även på frisk mark. Antalet strån har ökat från flera hundra 1990 till flera tusen 2005. Den gör sällskap med ett stort antal andra arter, bland annat blodrot, älggräs, ängsskära, ängsvädd, plattstarr, darrgräs, krusfrö och hirsstarr.
Utbredning
Mycket sällsynt (1 lokal).
Lokaler
1. Hedesunda, Hade 1884 (Hedell i S, !A Cajander), Hadeviken, slåtterängen, 12H7d 6686869 1568304, fuktäng, över 1000 strån inom en 0,6 ha stor yta 2005 och senare (PST mfl); 6687050 1568250, fuktängsstråk mellan åkrar i kanten mot strandäng, högvuxen vegetation av gräs och starr, enstaka strån 1992 (PST).