strandglim
Silene uniflora
Strandglim är en ursprunglig art knuten till havsstränder. Den anges som sällsynt i första upplagan av Gävletraktens växter 1848. I den efterföljande utgåvan 1863 uppges den förekomma flerstädes. Arten lever helt oberoende av kulturen och får närmast betecknas som kulturskyende.
De vanligaste följeväxterna är strätta (38%), rödsvingel, rörflen, strandloka, strandråg och gråbo. Strandglimmen börjar blomma i juni ungefär samtidigt som liljekonvalj och skogsstjärna. Blomningen fortsätter sommaren igenom.
De vanligaste följeväxterna är strätta (38%), rödsvingel, rörflen, strandloka, strandråg och gråbo. Strandglimmen börjar blomma i juni ungefär samtidigt som liljekonvalj och skogsstjärna. Blomningen fortsätter sommaren igenom.
Ekologi
Strandglimmen är mångårig och bildar tuvor eller små mattor av stjälkar från en kraftig pålrot. Den växer bara på öppna exponerade havsstränder. Arten tål ingen konkurrens av annan vegetation och är därför beroende av störningar och omrörning av marken. Strandglimmen trivs bäst på ursvallade blockiga eller steniga moränstränder, helst på flacka strandplatåer, utskjutande uddar eller grusrevlar. Lokalerna är ofta exponerade mot norr eller öster och utsätts för kraftig översköljning vid högvatten och stormar. Den kan också växa på sand, på strandängar och någon gång på klapper ovan stranden men den lämnar knappast havet utom synhåll.
Utbredning
Vanlig efter kusten (84% av kust-rutorna och 87 noterade lokaler).
