nålsäv

Nålsäv är ursprunglig men kulturgynnad. Den trådfina arten växer på flacka, vegetationsfattiga stränder vid sjöar och vattendrag, dels på landstranden, dels under vattnet ner till åtminstone 1 m djup. I Varberg är den också funnen i bräckt vatten. Underlaget varierar mellan grus, sand och lera, ofta med en viss pålagring av dy. Ibland uppträder den i mycket täta och rikt fertila minibestånd på landstranden medan undervattensexemplaren oftast är fåtaliga och sterila.

Arten är konkurrenssvag och missgynnas av upphört strandbete och därav följande igenväxning samt av vitmossexpansionen i och vid försurade sjöar. Detta har medfört att nålsäven minskat i landskapet under 1900-talet.

Vatten- och fuktängsväxt, allm. vid sjöar och vattendrag ned till ett par meters djup, mest utpräglat på konkurrensfria ler- och sandbottnar. I norra Vättern ”i allmänhet den dominerande brodden på ävjiga stränder” Stålberg (1938).

I Hjälmaren sågs den vid 18 av 40 undersökta sänkningsskär 4 decennier efter avvattningen (Morander 1986). Arten utbildar väldiga nålsävängar där förhållandena så medger, exempelvis i Vättern och Hjälmaren (Stålberg 1939; !).

Gammal bofast art.

Sannolikt ganska förbisedd, ätminstone i lägre belägna delar av landskapet (t ex vid Vänern). Hårds (1935) uppgifter från NO-Dalsland är ofullständiga; endast ett fåtal lokaler preciseras.

Allmän i kustbandet och vid älvarna, spridd i övriga inlandets större vattendrag och sjöar.

Först uppgiven av Dusén (1880). Sagesman var F. Behm.

Allmän i sjörika trakter (runt Mälaren dock föga framträdande på grund av kraftig konkurrens); spridd(-lokalt tämligen sällsynt) i sjö- och åfattiga slättbygder. Frekvensen sjunker inte i Övre Bergslagen Utbredningstyp: U.

402 Eleocharis acicularis (L.) Roem. & Schult.

Syn.: Scirpus acicularis L.

This species is widely distributed in Eurasia and N. America. It belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 114 and map 105). The population in SE. Asia is distinguished as subsp. longiseta (Svens.) Hult. In western U.S.A. and probably in Mexico a separate taxon also occurs, viz. var. occidentalis Svens. The limits of this species are partly tentatively drawn. It is reported from Australia.

Scirpus acicularis

Nålsäv växer vid vegetationsfattiga, sandiga till leriga stränder av sjöar och, mera sällan, åar. Den uppträder från strax ovanför vattenlinjen ner till ett par meters djup. Den blommar rikligt vid blottläggning men mycket sparsamt nere i vattnet. Även där kan den emellertid genom vegetativ förökning bilda täta mattor. Någon gång påträffas den på driftvallar eller i dammar och diken. Nålsäven gynnas av bete, som håller strandzonen öppen; den kan även dra nytta av förhållandena i korttidsreglerade vattenmagasin. – Säkra uppgifter från brackvatten saknas från Småland (men jämför under Osäkra uppgifter).

Nålsäv växer på sandbotten ofta i övergången mellan vatten och landstrand. På Öland har den funnits vid ett par större träsk som sedermera dikades ut. Belägg från lokalerna saknas.

Gammal, förr bofast, numera utgången.

Pettersson (ms): vid Bredsand på Gotska Sandön, Fårö, 1937, men kollekt tagen samma år på lokalen är tagelsäv E. quinqueflora (BP i UME).

Nålsäv växer på finkornig sand eller lera på stränder av sjöar och vattendrag, både på landstranden och ned till någon meters djup. Den lilla tunna säven kan bilda mjuka, ljusgröna mattor, då stranden torrläggs vid lågvatten. Arten har minskat kraftigt. Framför allt tycks den vara nästan försvunnen från Göta och Nordre älvar. Förmodligen beror detta på igenväxning till följd av upphört strandbete.

Nålsäven växer på flacka, moiga till grusiga, mer sällan leriga sjöstränder, mest från högvattenlinjen ned till lågvattenlinjen, men ibland ned till ett par meters djup. Arten har förr rapporterats från havsstränder. I Sörmland hittade E. Asplund den flerstädes vid Hallsfjärden i Tveta (Almquist & Asplund 1937). Från senare tid är inget sådant fynd känt. Nålsäven är starkt betes- och trampgynnad och förekommer ofta i den blankvattenzon som bildas innanför vassbältet vid bete. Arten minskar, framför allt i näringsrika sjöar, på grund av upphörande strandängsbete och påföljande igenväxning.

Nålsäv växer i grunt vatten på finkorniga sandbottnar. Flertalet förekomster finns i sötvatten i sjöar och på Dalälvens stränder, men den växer även i utsötat brackvatten, speciellt nära å- och älvmynningar.

Nålsäv förökar sig talrikt med frö, men även med långa utlöpare, som vid sina noder bildar täta tuvor av strån. I ändan på utlöparen kan man i ljungens tid finna en drygt millimeterlång vit knopp, mycket mindre än motsvarande knopp på dvärgsäv. Unga fröplantor har vid basen krökta, rosettbildande blad och strån. Äldre tuvor, uppvuxna från utlöpare, står ofta i djupare gyttja och bildar täta raka uppstående knippor av blad. Arten blommar från linneans till ljungens tid, rikligt på blottlagda bottnar, men även i meterdjupt vatten. Den blommar tidigare om det tidigt blir lågvatten. Axen innehåller oftast tre blommor, var och en med tre märken som utvecklas först, därefter kommer ståndare. Både märkena och ståndarsträngarna är mycket långa i förhållande till det lilla axet och knapparna stora och välmatade. Under vatten har ax setts utvecklas, men inte närmare studerats. Blad och strån övervintrar gröna.