hjärtstilla
Leonurus cardiaca
Härstammar troligen från tempererade Asien men spridd med odlingen. I Sverige upp till Gästrikland. Nationellt rödlistad – hotklass NT (missgynnade). I Sörmland tämligen sällsynt – (5%). Hjärtstillan är en kortlivad flerårig ört som använts framför allt i folklig läkekonst. Den anses vanligen ha införts och odlats i klosterträdgårdar under medeltiden, men som ofta är fallet vilar sådana antaganden på mycket bräcklig grund vad källorna beträffar. Ett fruktfynd från det medeltida Lund visar i alla fall att arten redan vid denna tid fanns i Norden (Hjelmquist 1991). Hjärtstillan är en ”bygateväxt” som idag liksom i äldre tid främst växer i gårdarnas närmaste omgivningar, ofta intill husväggar bland nässlor, gråbo och mållor. I den välgödslade miljön trivs den kring svingårdar och hönshus, på gårdstippar och i närfållor. När kreaturshållningen upphör, och med den också den levande gårdsmiljön, försvinner arten mycket snabbt. Hjärtstillan har minskat starkt sedan 1800-talet. Hofberg (1852) anger växten som tämligen allmän i Sörmland. Den växte då ”vid Stockholms aflägsna gator i förstäderna och vid allmänna landsvägar” (Wikström 1844). Idag är den försvunnen från Södermalm i Stockholm.
Första fynd
Först rapporterad från Salem Viksberg (Linder 1716).
