Taklöken är sedan gammalt odlad på hustak, där den ansågs skydda mot blixt och brand. I Sörmland förekom den förr på torvtaken både på landsbygden och i städerna, men enligt Hofberg (1852) var den inte vanlig. Taklöken omhuldades av allmogen och i samband med torvtakens försvinnande under 1800-talets slut planterades den ofta ut på berghällar, block och stenmurar kring tomter och kyrkogårdar. Numera ser man den ibland kvarstående på sådana platser som ett monument över äldre tiders bygg­nadskultur och föreställningsvärld. Taklöken sprider sig däremot knappast på egen hand.

Södra och mellersta Europas berg. I Sverige odlad och kvarstående.