vattenstäkra
Oenanthe aquatica
Mer information om arten
Europa, Västasien. I Sverige upp till Medelpad. I Sörmland mindre allmän – (10%). Vattenstäkran är tvåårig och kan variera starkt i antal på sina lokaler. Den förekommer vanligen i grunda, vindskyddade vatten, helst i näringsrika trakter. Ofta växer den på bar dy i högörtzonen innanför bladvassbältet vid våra slättsjöar tillsammans med arter som vattenskräppa, brun- och nickskära, sprängört och andmat. Arten växer också i åar, diken och dammar på lergrund där den kan bilda bottenvegetation ned till någon meters djup. Med sina luftfyllda stammar som flöte kan blomstjälkarna ändå nå över vattenytan. Vattenstäkran trivs även i fullt slutna alkärr, där den främst bebor de periodvis vattenfyllda sänkorna mellan trädens socklar. Arten har minskat starkt under 1900-talet på grund av upphörande strandbete.

Första fynd

Först rapporterad från Salem Viksberg (Linder 1716). ”Arten som här i Sörmland växer överflödigt, skadar hästarna mer än på något annat ställe” skriver Linne från Nyköping (Linné 1745a). Den troddes (felaktigt) vara orsaken till ”den allmänna hästsjukdomen (Stäkran)” och Ekström (1828) berättar från Mörkö, att arten där noggrant undveks när ängarna skulle slås. Den ansågs emellertid inte skadlig om den inte var ”så frodväxt att den hade 9 leder på stammen”.
karta