Blodvallmon växer på liknande lokaler som rågvallmon men tycks föredra torrare, sandigare växt platser. Liksom rågvallmo är den bofast, antagligen sedan länge.
Södra Europa, Medelhavsområdet. I Sverige främst i Götaland och Svealand.
Första fynd
Ej tidigare rapporterad.
Utbredning
I Sörmland tycks blodvallmon vara sällsynt - (rapporterad från 24 rutor) men frekvens och förekomst är osäkra. Underarten uppmärksammades först under inventeringens slutskede och är därför säkert mycket förbisedd.
Lokaler
Botkyrka Huddingev. 1,5 km O om Tumba stn 1997 (GOD).
Brännkyrka Högdalstippen 1993 (HGU S), Bagarmossen vid Ätrav. (HGU), Västberga Allé N om Årstakorset på torr vägkant 1993 (HEW S, HGU S).
Fors Eskilstuna reningsverk 1991, Torsdalens industriområde 1991 (JEM).
Kärnbo Läggesta museijärnvägstation 1997 (JEM, J. Edelsjö).
Nacka Snörom på sandig skräpmark 1993 (HGU), Hammarbybacken 1997 (båda HGU S).
Nicolai Örsta (HRY).
Saltsjöbaden Saltsjöbadens stn på torr slänt 1991, 1994 (HEW S).
Stockholm Hammarby hamnen under Skanstullsbron, bangård 1991 (L. Stenberg & N. Thörn LD), Långholmen, ruderatmark 1991 (L. Stenberg LD).
Strängnäs Sundby på Tosterön 1990 (BAÖ S), 1992 (TCA S).
Svärta N om Ödesby på järnvägsbank 1991 (HEW S).
Utö N om Gruvbyn, sandig åker (HEW).
Åker Åker jvstn 1991 (BAÖ, JEM, TCA).
Österhaninge Skutantippen 1994 (HGU S).
Överenhörna S om Hammarby på åkerkant bland höstraps 1990 (LKA S).
Äldre fynd: Brännkyrka Ekbacken på Liljeholmen 1934 (Lz S), Älvsjö bangård 1931 (Lz S); Gryt Rösund 1892 (E. Göransson S); Stockholm Reimersholme 1872 (A. Berlin S).