vildapel
Malus sylvestris
Europa, västra Asien. I Sverige i Götaland och Svealand. I Sörmland allmän i skärgården samt vid kusten och Mälaren. I inre Sörmland är den mindre allmän, avtagande mot väster – (40%). Vildapeln är förmodligen ursprunglig men växer numera uteslutande i starkt kulturpåverkade miljöer som beteshagar, lundbryn och lövsnår, vanligen tillsammans med slån, rosor och hagtorn. Apeln räknas till de bärande träden och omhuldades i äldre tiders hushållning både för frukten och det hårda virket. Ofta finner man den också i lundvegetation som rest efter tidigare mer öppna ängsförhållanden.
Första fynd
Först rapporterad från Salem Viksberg (Linder 1716). På Mörkö kallades trädet ”apall” (Ekström 1828). ”Surapel” tycks annars enligt flera uppteckningar ha varit det vanliga namnet på vilda äppelträd i Sörmland.
