Rödklöver växte en gång ”överallt i ängar” (Linné 1755) och lågväxta, högröda, antagligen ursprungliga rödklöverformer förekommer alltjämt i beteshagar och före detta ängsmarker, särskilt vid havet. Mycket vanligare i nutiden är olika storväxta, ofta blekblommiga odlingssorter som spritts från vallodling. Typiska växtplatser för dessa typer är väg- och åkerrenar, gamla vallar och diverse skräpmark. Klöverodling i plöjd vall, vanligen med importerat frö, började under 1700-talet och blev allmän under 1800-talets lopp.