Lin är ettårigt och förekommer som tillfälligt på skräpplatser spridd från spillt frö, förmodligen också med fågelfrö och som inslag i gräsmattefrö. Linodlingen i Sörmland i äldre tid var aldrig särskilt framträdande men fram till ungefär sekelskiftet 1900 odlades spånadslin allmänt till husbehov och kanske också till avsalu i hela landskapet. Både lokalnamn och kvarvarande linbråkningsgravar vittnar om hanteringens betydelse. Linodlingen var en förutsättning för förekomsten av flera specifika s.k. linogräs som försvann ur floran samtidigt med linodlingens avveckling. Numera odlas lin i liten skala, framför allt i form av oljelin eller för hemslöjd, men dessa odlingar innehåller inga ”linogräs”.

Endast känd som kulturväxt, antagligen uppkommen ur L. bienne från Medelhavsområdet.