rödklint
Centaurea jacea
Europa, Främre Asien, Nordafrika. I Sverige vanlig upp till södra Bergslagen, norr därom med avtagande frekvens. I Sörmland mycket allmän, i skärgården traktvis något ovanligare – (88%). Rödklint är flerårig och växer på torra till friska gräsmarker. Den är starkt slåttergynnad men missgynnas av intensivt bete. Då betestrycket minskar kan växten breda ut sig och bli dominerande. Den är samtidigt ljuskrävande och vid fortsatt igenväxning decimeras bestånden. Utanför betesmarkerna växer rödklinten allmänt i vägkanter, skogsbryn och i andra kantzoner. Den är särskilt vanlig på sandiga marker, där den även uppträder i gräsmattor och vanhävdade åkrar.
Första fynd
Först rapporterad från Salem Viksberg av Linder(1716) som förutom några namn hämtade från äldre författare kallar växten ”Lettegräs” (”färggräs”), ett namn som syftar på växtens användning för textilfärgning.