Raklostan är flerårig och tuvbildande. Den växer i torr gräsmark, ursprungligen inkommen med gräsfrö, dels med vallfrö, dels med franskt gräsmattefrö i parker. Ibland är den uppenbart insådd på banvallar. På några få ställen finns raklostan ännu kvarstående från sådana utsåningar. Arten verkar inte alls sprida sig hos oss och den försvinner efterhand som växtplatserna ödeläggs.
Första fynd
Utbredning
Mellan- och Sydeuropa, norra Afrika. I Sverige sällsynt, inkommen med utländskt gräsfrö i Götaland och Svealand.
I Sörmland sällsynt – (7 lokaler).
Lokaler
Kila Dammbro V om Ålberga stn vid jv 1978 (HRY S).
Lunda V om Jönåker på banvallen (GHE), Gräfsta på banvallen 1978 (HRY S).
Nämdö Bunkvik* på vägkant 1989 (RSU S), Sand* 1989 (RSU), på båda ställena tillsammans med foderlosta och gullhavre.
Sundby 800 m NV om Rättartorp på Sundbyholmsön 1985 (HRY S).
Trosa-Vagnhärad Trosa nära societetshuset* bland andra parkgräs 1975–95, på 1990-t. blev växtplatsen delvis ödelagd (HEW).
Äldre fynd:
Björkvik Åtorp 1862 (C.F. Elmquist S). Brännkyrka Gröndals park 1828–94 (många samlare S m.fl. herbarier), Villa Pettersberg 1936 (N. Hylander UPS). Dalarö Kroken 1929–30 (G. Fåhraeus/SV). Nacka Fannydal 1939 (Swe S), Henriksdal (O. Tollstedt/SV). Nämdö Bunkvik 1923 (Ad S, UPS), Sand 1923 (Ad S, LD), klipporna vid hamnen 1973 (L.E. Kers SBT). Strängnäs domkyrkans gräsmatta 1944 (N. Hylander S, UPS). Sundby Ostra Knall 1959 (At UPS). Trosa-Vagnhärad ”Societetsparken”, som B. inermis (Malme 1927), 1955 (MRY SBT), 1961 (L.E. Kers SBT). Södertälje 1884 (H. Samzelius S). Vårdinge Säby 1888 (Torssander 1897), Hjortsberga 1902 (Trs S). Västerljung Erikslund 1893 (Em S). Ytterselö Mälsåkers slottspark (Hylander 1943a). Överselö Tynnelsö gård (Hylander 1943a).