Nord- och Mellaneuropa, Nordasien. I Sverige hela landet utom i fjällregionen. I Sörmland allmän i inlandet, i kust- och skärgårdsområdena sällsynt – (40%). Den fleråriga sprängörten växer vid näringsrika och grunda sjöstränder, diken, kärr och åkanter, ibland också i mer näringsfattig miljö i kanten av gungflyn intill brunfärgade skogssjöar. Växten är starkt giftig. Den äts ändå ibland av betesdjur vilket medför svåra plågor och ibland dödsfall De ihåliga rotstockarna, vilka innehåller det mesta av giftet, trampas också lätt sönder då betesdjuren går och betar i strandzonen. Vattnet kring den söndertrampade rotstocken kan även det orsaka förgiftningar. Många öppna strandbeten har därför numera frånhägnats, då djurägaren inte velat riskera sprängörtsförgiftning bland sina djur. Detta är en av orsakerna till de tidigare strandängarnas igenväxning och botaniska förfall under 1900-talet. Sprängörten har ökat under 1900-talet.