Europa, Asien. I Sverige i Götaland och Svealand. Fågelbärsträd är nu allmänna i hela Sörmland med undantag av trakterna öster och söder om Eskilstuna samt i yttre skärgården – (61%). Fågelbär tycks ha förvildats märkligt sent i landskapet. Körsbär, antagligen också bigarråer, odlades redan på 1500-talet i fruktträdgården vid Gripsholm. De tidiga botanisterna nämner emellertid aldrig fågelbär bland de vilda växterna i Sörmland. Inte ens Hofberg (1852), som nämner förvildade surkörsbär från några platser i landskapet rapporterar fågelbär som vilt eller förvildat. Strax därefter fanns fågelbär i alla fall ”flerstädes och fullkomligt förvildadt” (Thedenius 1871). Spridningen i landskapet tycks alltså ha börjat mycket sent. Under 1900-talet har fågelbär snabbt ökat i frekvens, en ökning som alltjämt pågår. Kring gårdar på flera håll, t.ex. på Södertörn, kan man stöta på förvildade gamla träd med relativt stora och söta frukter, både ”svarta” och gulröda. Sådana träd kanske representerar första generationens förvildning. För övrigt är variationen stor när det gäller frukternas utseende och smak. Fågelbärsträd förekommer främst i lundartade miljöer, i bryn och hagmarker. Särskilt rika är förekomsterna i Sörmlands kalktrakter där fågelbäret nu, helt felaktigt, ger intryck av att ha gammal hemortsrätt. Inom stora områden hittar man dock ännu, utom vid bebyggelse, bara helt unga telningar.