Rotkörveln prövades under 1800-talet i försöksodlingar och förekommer här och där ännu förvildad. Möjligen är den också inkommen som förorening i vallfröblandningar. Den är tvåårig och kräver därför tämligen bar jord för att fortleva. Framför allt tycks den uppskatta snår av nässlor och hallon på frisk, näringsrik mark. Trots sin fröförökning sprider den sig sällan långt från den ursprungliga växtplatsen. På lokalerna vid Bie och Äs förekommer även kikvedel, en annan av de okonventionella foderväxter som prövades vid 1800-talets slut.
Sydöstra Europa, västra Asien. I Sverige på Gotland, i Närke, Sörmland och Uppland.
Första fynd
Utbredning
I Sörmland sällsynt, mest i västra delen – (7 lokaler).
Lokaler
Floda 200 m NNV om Bie gård rikl. 1982–98 (FLI, HRY, LKA, BKA).
Julita 200 m S om Grindstugan i grustag 1985 (FLI S), 1995 (LKA S), Äs*, runt f.d. ladugård rikl. 1991 (JEM), 1995–96 (LKA), 1998 (JEM m.fl.).
Stockholm Hornstull i rabatt vid Hornsbruksgatans V ände 1994 (HGU S), ej återf. 1996 (HGU).
St.Malm 500 m SO om Eriksbergs slott 1984–98 (BKA S), Djulfors i lövskogsbryn ca 40–50 ex. 1988–98 (BKA).
Ö.Vingåker 100 m N om Beckershovs slott rikl. 1992 (A. Gustafsson S), ej återf. 1995–96 (LKA & BKA).
Äldre fynd: Julita Äs massvis förvildad 1944 (At S). V.Vingåker Sävstaholm förvildad (Thedenius 1855).