Källgräs är flerårig och mycket konkurrenskänslig. Den växer på lerig bar mark kring källor och i källdiken. Arten är starkt gynnad av tramp och finns därför nästan bara i beteshagar. Den är mycket sårbar och för sin existens helt beroende av fortsatt bete. Förmodligen minskande. Thedenius (1871) anger att den förekom ”mångenstädes”, men få äldre uppgifter eller belägg från Sörmland existerar. I Sörmland hotad.
Första fynd
Utbredning
Europa, Asien, Nordamerika. I Sverige upp till mellersta Norrland.
I Sörmland mycket sällsynt – (2 säkra lokaler). Antagligen delvis förbisedd.
Lokaler
Hölö Långkärrsgrind* vid Tullgarn. Rikligt i källflöden och leriga trampade diken i beteshage mycket rikl. 1975–96 (HEW S), 1990 (HRY S).
Mörkö Källstugans källa i nötbetad hage 1989 (LKA S).
Äldre fynd:
Bogsta Ekla 1883 (Lm S). Botkyrka Sturehov (Afzelius ms). Fors Skjulsta vid Brickan (Almquist ms). Gåsinge-Dillnäs Storsjön vid Davidsstad 1946 (H. Henning S). Hölö Långkärrsgrind vid Tullgarn i trampade källflöden 1967 (HEW S), 1972 (HRY h). Kärnbo Härnön (Hofberg 1852). Lunda Prästgården 1867 (Ind S). Nacka Hammarby sjö vid Danvikstull först samlad 1859 (R.F. Fristedt S), massvis efter sänkningen 1925 (Sam, Vgn S), Nyckelviken (Andersson m.fl. 1914). Runtuna 500 m N om Hällen i källflöde 1972 (B. Pettersson), ej återf. 1998 (HRY). Stockholm Fatburssjön 1819 (P.J. Beurling S), 1854 (C.J. Hartman GB). Svärta 350 m SV om Svalsta 1972, bäck i beteshage 400 m S om Klippinge 1971 (B. Pettersson), ej återf. 1990, då lokalen, ett trampat källflöde i betesmark, var nyligen omgrävd (HEW). Vallby kyrkan (Hofberg 1852). Västerljung Tunsätters källa vid Lovisedal 1876 (T. Krok S), den rikt flödande källan vid Tunsätter förvandlades sedermera till vattentäkt för Trosa stad varvid källfloran förstördes.