Bungen är en flerårig ört som växer inom översvämningszonen på flacka moränstränder vid havet, särskilt i markvattenpåverkade strandbeten och strandängsrester. Den är konkurrenssvag och igenväxningskänslig och gynnas av bete och markblottor skapade av kreaturstramp. Bungen finns främst på mindre skär och är ovanlig på de större öarna. Utbredningsluckan i den södra skärgården är svårförklarlig. Till synes lämpliga miljöer finns det gott om i övärlden i Bälinge och Oxelösund.
Europa, Afrika, sydvästra Asien. I Sverige oregelbundet spridd längs ostkusten upp till Uppland.
Första fynd
Utbredning
I Sörmland mindre allmän i Stockholms skärgård. Saknas i resten av landskapet – (11 rutor).
Lokaler
Nämdö Grönskär och Jungfruskär flerstädes kring S. Fladen 1989 (HEW S), Jungfruskär vid Fladhålet 1989 (HEW S), Uvö* kring Dalsundets innersta del 1990 (RSU S), Braka 1987 (LFO), Bullerö* 1989 (TPE), Högkobben, Koskären, Rågskär 1988 (HEW).
Ornö Norrvikens västsida* (SST), Kymmendö* vid Myrängsflacket 350 m NV om gården 1995 (HEW S), och vid Stenvarpet (KBJ).
Utö Gåsskär i Ö. Fladen 1991 (HEW S).
Äldre fynd: Nynäshamn 1928 (F. Waldenström SBT). Nämdö flerstädes (SV), Bullerö 1876 (Andersson m.fl. 1914), Uvö (Ad/SV). Ornö Ornöboda (A. Edelstam/SV), Norrviken (A. Edelstam/SV), Kymmendö (Thedenius 1859), 1898 (Y. Schwartz S), 1933 (Ad S), skär nära Fåglarö (O. Rosenberg/SV) Utö Utö (J.A.O. Skårman/SV), Lågtäppan (Ad/SV, felaktigt skrivet ”Hågtäppan”), ej återf. 1998 (HEW). En uppgift från Oxelösund Äppelskär 1865 (C.F. Elmquist S) förefaller rimlig, men drabbas av den aura av osäkerhet som vidlåder Elmquists lokaluppgifter (se kommentarer vid fältvädd). Fyndet finns inte upptaget i Thedenius (1871) som annars brukar uppge Elmquists lokaler.
