Europa, Kaukasus. I Sverige förvildad upp till Gästrikland. I Sörmland tämligen allmän, vanligast vid Mälaren och andra större slättsjöar – (20%). Penningblad är en krypande flerårig ört. Den infördes tidigt som prydnadsväxt och fanns vid 1700-talets början förvildad här och där i södra Sverige (Linné 1745b). Arten växer främst på fuktig mark i parker och trädgårdar men har även spritt sig ut i naturliga biotoper, främst örtrika alkärr. Den är självsteril och då bestånden består av en enda vegetativ klon sätter blommorna inte frö, utan spridningen sker endast på vegetativ väg. Kring 1900 var penningblad ännu sällsynt och den huvudsakliga spridningen tycks ha skett under 1900-talet. Den pågår alltjämt.