Ursprunglig i Nordamerika. I Sverige förvildad, främst i Götaland och Svealand. I Sörmland allmän kring tätorterna i öster, i övrigt mindre allmän – (31%). Kanadensiskt gullris har odlats som prydnadsväxt i Sverige sedan 1790-talet (Malmgren 1982), och var vid 1800-talets slut vanlig i odling. Den tidiga förvildningen tycks ha gått trögt och arten finns inte upptagen i Almquist & Asplund (1937). Arten kräver korsbefruktning för att sätta frö, och så länge bara en klon finns i trakten sker spridningen bara vegetativt med utkast och liknande. Under andra hälften av 1900-talet har fröspridningen kommit igång vilket i sin tur lett till ökad fruktsättning i accelererande takt. Centrum för denna fröspridning tycks vara Stockholmsområdet, medan den ännu är ovanligare på landsbygden. Arten växer helst på obebyggda tomter, utmed vägar och järnvägar, samt på övergiven åkermark där den kan bilda vidsträckta bestånd. Den är också vanlig i industriområden och på soptippar. Korsningen med gullris uppkommer då och då. Eftersom kanadensiskt gullris ökat explosionsartat sammanträffar den allt oftare med vår vilda art, varför korsningen i framtiden sannolikt kommer att uppträda mer regelbundet.