Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2010-08-29
Taxasida
hjärtstilla
Leonurus cardiaca
L.
hjärtstilla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
hjärtstilla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- hjärtstilla
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Leonurus cardiaca
Vetenskapligt namn, fullständig form
Leonurus cardiaca L.
Svenskt namn
hjärtstilla
norwegianBokmal
løvehale
norwegianNynorsk
løvehale
Finskt namn
nukula
finlandSwedish
hjärtstilla
Danskt namn
Hjertespand
Foton
Thomas Gunnarsson
Segerstad västerut,Segerstad,Mörbylånga 2018-06-24
Thomas Gunnarsson
Segerstad västerut,Segerstad,Mörbylånga 2018-06-24
Thomas Gunnarsson
Lilla Karlsö,Eksta,Gotland 2007-06-28
Katarina Stenman
Odlad, Gärdsmark, Skellefteå 1986-01-01
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Se äkta hjärtstilla Leonurus cardiaca subsp. cardiaca
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Se äkta hjärtstilla Leonurus cardiaca subsp. cardiaca och ullig hjärtstilla Leonurus cardiaca subsp. villosus.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Se även: äkta hjärtstilla Leonurus cardiaca subsp. cardiaca och ullig hjärtstilla Leonurus cardiaca subsp. villosus
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art; förr odlad som medicinalväxt och sannolikt tidigt förvildad.
Hjärtstilla är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).
Se även ullig hjärtstilla Leonurus cardiaca subsp. villosus.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Tämligen sällsynt i S och SÖ: sedan 1930 19 kända lokaler på Mälarslätten, varav minst tio recenta; två i Skogslåglandet; en i SV. Bergslagen, bofast (kalkområden). Förr vanligare i samma områden, också funnen (tillfällig) högre upp, såsom under 1840-talet i Norbergs by och Hästbäck i Karbenning. Som naturaliserad troligen begränsad till sitt nuvarande utbredningsområde på grund av temperaturklimatet. Utbredningstyp: S5.
Flora över Dal
Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.
Myrin (1832) anger endast: "sällsynt i Wenerstrakterna”.
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1595 Leonurus cardiaca L.
This species s. lat. here includes the closely related Asiatic taxa L. deminutus V. Krecz., L. glaucescens Bge, L. quinquelobatus Gilib., L. tataricus L. and L. turkestanicus V. Krecz. & Kupr. (Fl. SSSR 21). L. cardiaca probably originates from temperate parts of Asia. From there it has been introduced as a medicinal plant to most of Europe and to eastern and central N. America. It has escaped locally from gardens and become naturalized. However, it is less frequent nowadays. The population in E. Fennoscandia and eastwards is distinguished as subsp. villosus (Desf.) Hyl.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Hjärtstilla växer på frisk, kväverik jord, oftast vid gammal bebyggelse. Man träffar den i regel på solvarma platser vid ladugårdar och hönshus, någon gång även på vägkanter, i trädgårdar och potatisland. Den är konkurrenskänslig och ofta hårt trängd av andra höga växter som brännässla Urtica dioica, dån Galeopsis och mållor Chenopodium.
Arten har anseende som medicinalväxt, och det anses att den infördes till Sverige som läkeväxt på medeltiden, att den i början mest odlades vid klostren, och att den senare spreds till bondgårdarna (Svensson & Wigren 1984b). Det är dock mycket svårt att visa att det har gått till på det sättet. Från Småland finns det inga indikationer på att den har odlats – den saknades t.ex. i den mycket välförsedda prästgårdsträdgården i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732). Det är enklare att tänka sig att växten är oavsiktligt spridd och att den genom sina ståndortskrav (kväverik, ständigt omrörd mark) blivit bunden till gårdsmiljöerna. Dess tillbakagång, som man har velat förklara med att den inte längre odlas, beror mest sannolikt på att den slås ut dels genom igenväxning till följd av minskad djurhållning, dels på grund av pedantisk uppsnyggning av gårdarna.
Hjärtstillan gynnas om högväxta ogräs tas bort och om markytan rörs om då och då. Den vackra och intressanta växten, som är omtyckt av fjärilar, är mycket lämplig för odling i privatträdgårdar och vid hembygdsgårdar.
Funnen i 196 rutor; tidigare uppgifter från 153 rutor. Ganska vanlig i östra Småland, sällsynt västerut. – Gammal kulturföljeslagare.
Hjärtstilla har gått tillbaka ganska starkt i Smålands inland. Troligen har den minskat även i Kalmar län, men fram till den tid som inventeringen omfattade har detta inte varit påtagligt. Arten betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Arten har anseende som medicinalväxt, och det anses att den infördes till Sverige som läkeväxt på medeltiden, att den i början mest odlades vid klostren, och att den senare spreds till bondgårdarna (Svensson & Wigren 1984b). Det är dock mycket svårt att visa att det har gått till på det sättet. Från Småland finns det inga indikationer på att den har odlats – den saknades t.ex. i den mycket välförsedda prästgårdsträdgården i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732). Det är enklare att tänka sig att växten är oavsiktligt spridd och att den genom sina ståndortskrav (kväverik, ständigt omrörd mark) blivit bunden till gårdsmiljöerna. Dess tillbakagång, som man har velat förklara med att den inte längre odlas, beror mest sannolikt på att den slås ut dels genom igenväxning till följd av minskad djurhållning, dels på grund av pedantisk uppsnyggning av gårdarna.
Hjärtstillan gynnas om högväxta ogräs tas bort och om markytan rörs om då och då. Den vackra och intressanta växten, som är omtyckt av fjärilar, är mycket lämplig för odling i privatträdgårdar och vid hembygdsgårdar.
Funnen i 196 rutor; tidigare uppgifter från 153 rutor. Ganska vanlig i östra Småland, sällsynt västerut. – Gammal kulturföljeslagare.
Hjärtstilla har gått tillbaka ganska starkt i Smålands inland. Troligen har den minskat även i Kalmar län, men fram till den tid som inventeringen omfattade har detta inte varit påtagligt. Arten betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Hjärtstilla härstammar troligen från de tempererade delarna av Asien. Som medicinalväxt har den introducerats varefter den smitit från odling i trädgårdar och naturaliserats i stora delar av Europa.
Hjärtstilla växer på öppen, kväverik mark. Den är funnen i gårdsmiljöer såsom hönsgårdar, vid ladugårdar och i trädgårdsland. Även jord- och stenhögar samt tippar för trädgårdsmaterial kan erbjuda lämpliga växtmiljöer. Längs bygator, vid stenmurar och i betade torrängar är andra ställen där kan växa. Vid några tillfällen är hjärtstilla noterad på tångvallar utmed havet.
Fynden är ganska jämnt fördelade men med tyngdpunkt på södra halvan av ön. Ett visst mörkertal föreligger eftersom inte alla intressanta gårdsmiljöer blivit besökta. På de flesta lokaler är växten endast tillfällig. Hjärtstilla är fortfarande förvånansvärt vanlig på Öland men bedöms ha minskat sedan Sterner (1938). Jämfört med Sterner (1986) ses ingen skillnad i statistiska analyser (Frescalo och Telfer). Under det senaste decenniet har underarten ullig hjärtstilla subsp. villosus börjat dyka upp (se nedan). Underart är inte alltid fastställd under inventeringen varför fynden får redovisas kollektivt.
Hjärtstilla har använts främst vid nervösa hjärtbesvär och den har även ansetts allmänt lugnande. Modern forskning har koncentrerat sig på eventuella effekter på sköldkörteln. Hjärtstilla är självsteril. Fröna kan bevara sin grobarhet under lång tid i jorden, troligen flera hundra år. Det innebär att växten kan återkomma till gamla lokaler när betingelserna åter blir gynnsamma. Men för att gro behöver fröna ha öppen jord fri från konkurrens. Växten är dåligt anpassad till kalla vintrar. De övervintrande, basala bladrosetterna fryser ofta bort vilket medför att plantan dör. Även utvuxna plantor behöver en växtplats med öppen jord fri från konkurrens för att utvecklas optimalt. Gårdagens hönsgårdar var en ypperlig miljö för hjärtstilla; gott om öppen och näringsrik jord (Svensson & Wigren 1984 b). Fårbete är ogynnsamt eftersom djuren gärna äter av plantorna medan nötkreatur undviker dem.
Hjärtstilla förekommer med två underarter: äkta hjärtstilla subsp. cardiaca och ullig hjärtstilla subsp. villosus. Ullig hjärtstilla har en östlig utbredning. Den förefaller mer härdig och bättre anpassad till ett kallare vinterklimat. De båda underarterna skiljs åt på att ullig hjärtstilla har en stjälk som är tätt klädd med långa, utstående hår ända upp i blomställningen; även fodret är tätt ludet. Bladen är djupare flikade och hårigare jämfört med de hos äkta hjärtstilla.
Gammal kulturföljeslagare, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Gammal kulturföljeslagare.
Arten växer i kulturmiljöer, såsom ladugårdsbackar, gårdsplaner, gödselstäder, jordhögar, men ibland på utkast, exempelvis sophögar i naturen. På St. Karlsö finns hjärtstilla på flera ställen i rasbranter. Ofta långvarig, från St. Karlsö känd sedan 1852, från Lärbro, Takstens, sedan 1883 (Wö resp. J. Schenholm i VI). Tre av de nio lokaler som angavs av Eisen & Stuxberg (1869) låg vid kyrkor, så det kan tänkas att hjärtstilla ursprungligen odlats vid prästgårdar. Nu är den främst en gårdsväxt.
I dag glest spridd över Gotland. Att antalet lokaler ökat, från 28 lokaler hos Johansson (1897) till 57 km2-rutor, speglar troligen bara att den nutida inventeringen har varit noggrannare.
Två underarter är kända från Gotland: äkta hjärtstilla L. cardiaca ssp. cardiaca och ullig hjärtstilla ssp. villosus. De har inte särskilts under våra inventeringar; att döma av herbariematerial är äkta hjärtstilla den vanligare: 17 ark resp. 3 ark med ullig hjärtstilla i S (T. Karlsson i brev 2015), 20 ark äkta hjärtstilla resp. inga ark med ullig hjärtstilla i UPS. Äkta hjärtstilla dominerar således i det äldre materialet; kanske gäller det även i dag.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Hjärtstilla är en gammal kulturföljeslagare, som förr växte på kväverik jord kring ladugårdar och uthus liksom i restmarker i små samhällen. Fortfarande påträffas den någon gång i sådan miljö men även på vägkanter och skräpmark. Arten har fortsatt en redan pågående minskning sedan förra inventeringen, till stor del förmodligen beroende på uppsnyggning, städning och asfaltering av gårdsmiljöer.
De båda underarterna äkta hjärtstilla ssp. cardiaca och ullig hjärtstilla ssp. villosum har inte alltid urskilts, men i de fall det rört sig om ullig hjärtstilla kan man nog räkna med att detta noterats. Därför tas fynden av underarterna upp var för sig, även om det är tänkbart att några äldre fynd av ullig hjärtstilla gömmer sig under rubriken äkta hjärtstilla.
Se även äkta hjärtstilla Leonurus cardiaca subsp. cardiaca och ullig hjärtstilla Leonurus cardiaca subsp. villosus
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
I arten ingår två underarter som omnämns i Västergötlands flora, äkta hjärtstilla subsp. cardiaca och ullig hjärtstilla subsp. villosus, vilka redovisas under respektive underart.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Härstammar troligen från tempererade Asien men spridd med odlingen. I Sverige upp till Gästrikland. Nationellt rödlistad – hotklass NT (missgynnade). I Sörmland tämligen sällsynt – (5%). Hjärtstillan är en kortlivad flerårig ört som använts framför allt i folklig läkekonst. Den anses vanligen ha införts och odlats i klosterträdgårdar under medeltiden, men som ofta är fallet vilar sådana antaganden på mycket bräcklig grund vad källorna beträffar. Ett fruktfynd från det medeltida Lund visar i alla fall att arten redan vid denna tid fanns i Norden (Hjelmquist 1991). Hjärtstillan är en ”bygateväxt” som idag liksom i äldre tid främst växer i gårdarnas närmaste omgivningar, ofta intill husväggar bland nässlor, gråbo och mållor. I den välgödslade miljön trivs den kring svingårdar och hönshus, på gårdstippar och i närfållor. När kreaturshållningen upphör, och med den också den levande gårdsmiljön, försvinner arten mycket snabbt. Hjärtstillan har minskat starkt sedan 1800-talet. Hofberg (1852) anger växten som tämligen allmän i Sörmland. Den växte då ”vid Stockholms aflägsna gator i förstäderna och vid allmänna landsvägar” (Wikström 1844). Idag är den försvunnen från Södermalm i Stockholm.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen sällsynt i Uppland, införd till Sverige redan under medeltiden för att odlas som medicinalväxt. Rödlistad. 84 kartblad, 92 kvadranter.
Hjärtstilla växer mest i gårdsmiljöer på ladugårdsbackar, i hönsgårdar och kring uthus, men har även rapporterats från hagar, betesmarker och tippar.
Förändring - 67 %. – Konkurrens av t.ex. brännässlor och alltför effektiv städning av gårdsmiljöer och tätorter har lett till att hjärtstilla har minskat. Många förekomster har försvunnit, något som även kan bero på att den inte är fullt härdig i Uppland (Svensson & Wigren 1984b).
Hjärtstilla växer mest i gårdsmiljöer på ladugårdsbackar, i hönsgårdar och kring uthus, men har även rapporterats från hagar, betesmarker och tippar.
Förändring - 67 %. – Konkurrens av t.ex. brännässlor och alltför effektiv städning av gårdsmiljöer och tätorter har lett till att hjärtstilla har minskat. Många förekomster har försvunnit, något som även kan bero på att den inte är fullt härdig i Uppland (Svensson & Wigren 1984b).
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Hjärtstilla anses vara en gammal medicinalväxt som odlats vid gårdar och klosterträdgårdar. Den kommer ursprungligen från tempererade delar av Asien. Antalet gamla uppgifter är få och arten kan knappast ha varit särskilt vanlig i odling. Den första fynduppgiften gavs av Carl Johan Hartman och Claes Östling 1810. De uppgav att arten var funnen på en gata i Gävle 1809. K.F. Thedenius noterade den 1833 från Gävle, »vid hus osv.«, i sin dagbok. Ytterligare några gamla fynd är kända. Hjärtstillan anses allmänt ha minskat, men de tre aktuella och vid upprepade tillfällen besökta förekomsterna har faktiskt ökat under 1990-talet.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
En gammal uppgift om hjärtstilla finns:
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Några äldre uppgifter. Enligt G. Sundqvist var lokalen i Skön plats för ett gammalt sockenmagasin. Möjligen var arten spridd med säd, men den kan också ha varit kvarstående efter odling som medicinalväxt (RL).