backvicker
Vicia cassubica
Backvickern är en flerårig ört. Den bildar vanligen utbredda bestånd i torr, mager gräsmark eller gles barrskog, nästan alltid i soliga backar eller bryn, ibland också på hyllor och slänter i örtrika sydberg. På flera lokaler, särskilt i Gnestatrakten, växer den på samma platser som bergjohannesört.
Första fynd
Först rapporterad som vild från Nacka Danviksbergen (Hartman 1838). Tidigare uppgiven från Bettna Åkerö, men som ”införd” (Luut 1769).
Utbredning
Europa, västra Asien. I Sverige i Götaland och Svealand. I Sörmland mycket ojämnt spridd. Mindre allmän i tre ganska skarpt avgränsade områden på norra Södertörn, i ett stråk från de stora öarna i Mälaren över Åker ner till Ludgotrakten samt kring Kilaån från Kolmården mot Nyköping – (5%).
