Sörmlands flora - strandmaskrosor

strandmaskrosor

Taraxacum sect. Palustria

Europa. I Sverige upp till mellersta Norrland, vanligast i de östra delarna av Göta- och Svealand. I Sörmland sällsynta, sannolikt starkt minskande. Strandmaskrosorna växer på fuktig mark, oftast på havsstrandängar. Tidigare förekom de även på kalkrika fuktängar i inlandet. Genom upphörd slåtter samt genom dikning och uppodling av fuktängar har flertalet arter inom gruppen försvunnit.

Första fynd

Först rapporterad från Strängnäs, Nyköping m.fl. platser (Hofberg 1852).

Lokaler

Lokaler ej bestämda till art. Flertalet uppgifter avser säkerligen östersjömaskros (från Dalarö St. Husarn (STO) dock rapporterad som T. suecica). Bergshammar (IHU). Dalarö (SST, STO). Kvarsebo (Genberg 1977). Nynäshamn (EBR, LLU). Nämdö (TKR). Ornö (KBJ, SST, LKA, JCO). Saltsjöbaden (BEK). Svärta (SOJ). Torö (ARA). Tunaberg (-). Tyresö (UJO). Utö (HBE). Ösmo (UMÖ). Österhaninge (JBE).

Äldre fynd: Bogsta Ekla (Lindström 1888) = Bruddängen (Lindström 1888), kärr mellan Uvdalen och Kärrstugan (Lindström 1888). Härad Lindön i Mälaren (Hofberg 1852). Kvarsebo Djupvik (Genberg 1958). Nyköping ”skärgården allmän”, Hästhagen, Linudden (Hofberg 1852). Strängnäs Gorsinge och Ulvhälls ängar (Hofberg 1852). Svärta Åbro (Lindström 1888), Hasselö skans (Hofberg 1852). Tumbo Kvicksund (Iverus 1875). Överselö Segerön i Mälaren (Hofberg 1852).