groblad
Plantago major
Förmodligen ursprunglig i Europa, nu i alla världsdelar kulturspridd. I Sverige hela landet. I Sörmland mycket allmän – (96%). Groblad är flerårig men sprider sig med sina klibbiga frön snabbt i starkt människopåverkade miljöer. Växten är mycket tramptålig med sega, böjliga stänglar och nedliggande blad. Arten trivs därför särskilt väl på marker med stort mekaniskt slitage, t.ex. i starkt trampnötta avsnitt i betesmarker, på vägar, stigar och gator, gårdsplaner och trädgårdsgångar, kring postlådor och framför målen på fotbollsplaner. Arten är trots sin ringa storlek kvävegynnad och finns även som ogräs i trädgårdsland och rabatter. De sörmländska grobladen består av tre underarter, av vilka gårdsgroblad – subsp. major, är vanligast. På kulturmark förekommer också åkergroblad – subsp. intermedia, och vid stranden av Östersjön är den tredje underarten kustgroblad – subsp. winteri vanlig på betade strandängar, tångvallar och i vassumpar, ibland också i liknande miljöer i inlandet. De har vanligen inte urskilts under inventeringen och därför kan inga närmare uppgifter ges om utbredning och frekvens för de enskilda underarterna.
Första fynd
Först rapporterad från Salem Viksberg (Linder 1716). Groblad var mycket populär i den folkliga läkekonsten och Linder använder de två vanliga namnen på växten ”groblad” och ”läkeblad”. Från Mörkö kan Ekström (1828) berätta att ”Bladen av P. major och P. media brukas allmänt af allmogen till sårs renande och läkande.”