Glesstarren förekommer endast på havsstrandängar ovan högvattenlinjen. I Sörmland tycks den vara kalkbunden. Arten är beroende av öppna strandängar och är slåtter- och betesgynnad. Den missgynnas dock av intensivt bete. Arten är på stark tillbakagång i landskapet genom att de få lokalerna nu växer igen med vass. Mycket sårbar. Växtlokalerna bör betas.
Första fynd
Utbredning
Europa, västra Asien. I Sverige längs kusterna upp till norra Uppland. I Sörmland mycket sällsynt men lokalt i mängd – (8 lokaler).
Lokaler
Oxelösund Bjurshalsen (HRY), Fågelskär (I–91), Hasselö* flerstädes och rikl. 1991 (HRY).
Sorunda Ramsholmen* litet strandängsfragment på östsidan, nu försvinnande genom igenväxning med höga gräs efter sedan länge upphört bete (HEW).
Trosa-Vagnhärad Stensund, små kalkfuktängar på ”stugholmarna” 1987 (HEW). Lokalen blev därefter till större delen skövlad och täckt av muddermassor i samband med bygge av miljövänligt reningsverk, stranden mellan Djupvik* och Borsösundet (längs ca 1 km) ställvis i mängd, men strandängarna är nu, utom vid Borsösundet, igenväxande med vass och vid Djupvik förvandlade till båthamn (HEW), Borsö* vid yttersta udden på klapperstrand 1996 (HEW S), Gälö strandäng vid gården (LKA S).
Äldre fynd:
Oxelösund Beten 1865 (C.F. Elmquist S), Hasselö-Bergö 1914, 1928 (Ad S, UPS), Hasselö 1963 (Ad S). Sorunda Ramsholmen 1929 (Ad S). Trosa-Vagnhärad Borsö 1887–1959 (många samlare S m.fl. herbarier), Stensund 1903–66 (många samlare S m.fl. herbarier), Krymla 1934 (Ad S), Djupvik 1961 (L. Lagerström GB), Fågelö (Me/SV), ej återf. (HEW).
