Den äkta pimpinellen är en flerårig ört och på Ornö, där den är känd sedan över hundra år, växer den på örtrika kalkhällar. För övrigt förekommer den mest i gräsmattor, längs vägrenar och i vallar, där den ofta är ganska kortlivad. Möjligen kan den på Ornö liksom alvararv, fältvädd och toppjungfrulin höra till den grupp av gotländska kalkväxter som finns i skärgården. Lika troligt är kanske att den även här under 1800-talet kommit in med vallfrö men därefter funnit sig väl tillrätta på Ornös kalkhällar. Arten har ökat i senare tid främst genom spridning med gräsfrö.
Europa och västra Asien. I Sverige sällsynt i Götaland och Svealand.
Första fynd
Utbredning
I Sörmland sällsynt – (25 rutor).
Lokaler
Björkvik Bergmansbol (Genberg 1982).
Brännkyrka Gröndal (HGU), N om Skrubba industriområde (HGU), Blåsut T-banestn 1989–91 (HGU).
Huddinge Lövsångarv. (ASE).
Katrineholm Talltullen på parkgräsyta 1992 (MÅJ S).
Lunda Tybble, Tidaberg (GNI).
Nacka Bagarmossens T-banestn i gräsmatta 1993 (HEW S), 1998 (HGU), Hästhagen, Smedjev. 35 (ASE).
Nicolai Högbrunn i Nyköping (SOJ).
Ornö kalkberg vid Lättinge* nära Solbacken, Kråkmora*, N om Hålsjön och mellan Mörby och Lervassa träsk (JCO), N om Västergården (LMA).
Stockholm Zinkensdamm 1992 (POK S).
Tyresö Tyresö Strand vid Lagergrens väg på ny vägkant 1995 (HGU S).
Vadsbro nära kyrkan (BKA).
Ytterenhörna Lövsta på torr vägslänt 1996 (LKA S).
Ytterjärna Nibble såg på schaktmassor, Nibble vid kulturhuset i gräsmatta 1994 (LKA S).
Överjärna Almvik i vall (LKA).
Äldre fynd:
Bälinge 1898 (J. Leffler LD). Huddinge Hemmesta (F. Nilsson/SV). Nacka Danviken (F. Nilsson/SV). Ornö Kråkmora 1869 (T. Krok S), Lättinge 1869 (K.F. Thedenius LD, S, UPS), 1870 (O. Sternvall S), 1937 (C. Edelstam LD, S). Trosa-Vagnhärad Trosa nära kvarnen 1963–68 (HEW).