Blåtåteln växer på fuktig, kvävefattig mark i skogar, vid kärrkanter kring både rikkärr och fattigkärr samt på rikare myrar, ofta på dikad myrmark. Den finns dessutom ofta på strandängar, även vid havet och nästan konstant vid de näringsfattiga klarvattensjöarnas stränder på fuktig mark tillsammans med ängsvädd och blodrot. Blåtåteln är tämligen slåtter- och betestålig, men ökar ibland nästan explosivt efter upphörande hävd. Torrare rikkärr och fuktängar kan därvid förvandlas till tuviga blåtåtelsamhällen där få andra växter utom pors kan hålla sig kvar.