Mattlummern växer i frisk barrskog, både i blåbärsgranskog och mossrik tallskog. I Sörmland är arten däremot inte lika typisk för torra hedskogar som i Norrland och ännu i Västmanland (Malmgren 1982). I motsats till revlummer koloniserar den ofta bar mineraljord på igenväxande magra åkerrenar, skogsvägkanter och liknande lokaler. Liksom plattlummer gynnades arten tidigare av kreaturens bete och tramp i skogsmarkerna. Arten återfinns än idag i fuktiga beteshagar. Den gynnas tillfälligt av avverkning, men har svårt att klara täta igenväxningsfaser. Mattlummer har minskat under 1900-talet.
Första fynd
Först rapporterad från Viksberg i Salem som ”Muscus terrestris clavatus: Lycopodium” (Linder 1716).
Bygdenamn och bruk
I Mörkö socken kallades arten enligt Ekström (1828) ”mattegräs”, ett namn som enligt uppteckningar tycks ha varit vanligt i hela landskapet. Ekström nämner att sporerna, ”frömjölet” nyttjades som puder mot ”hudlöshet hos barn.” Sporpulvret, eller nikten kallades i Floda ”blossmjöl” på grund av sina eldfängda egenskaper.
Utbredning
Mattlummer förekommer över stora delar av världen. I Sverige finns den genom hela landet.
I Sörmland tämligen allmän – (39%).
