Strandkålen är flerårig och växer på urspolade grusiga eller blockiga stränder, gärna på stormstrandvallar. Den upptäcktes i Sörmland först under 1950-talet. Arten befinner sig i Sörmland nära sin nordgräns i Östersjön. Närmaste lokaler är i södra Uppland där strandkålen fanns redan på 1800-talet, samt på Gotska Sandön och norra Öland. Den har i likhet med några andra havsstrandväxter ökat under 1900-talet. Förmodligen har koloniseringen skett med havsdriften från Gotland eller Baltikum. Strandkålen äts begärligt av kreatur och ökningen under 1900-talet beror nog delvis på det upphörda betet på öar och skär. Strandkålen frösår sig rätt flitigt på sina växtplatser men spridningen till nya lokaler har varit mycket långsam. Det är troligt att strandkålen långsamt kommer att öka i frekvens.
Västeuropa, Svarta Havet. I Sverige utefter kusten, nordligast i Uppland.
Första fynd
Första rapport från Sörmland är en kartprick i Torö (Hultén 1950). Uppgiften avser förmodligen Stenstrand.
Utbredning
I Sörmland sällsynt i skärgården - (6 lokaler).
Lokaler
Bälinge Enskär* på liten blockstrand ungefär mitt på västsidan, några stora exemplar 1982 (JEM), 1985 (HEW), Ringsö södra udde* flera större och mindre exemplar vid Örudden och viken vid Sandrevlarna 1975-98 (HRY, HEW), 1991 var exemplaren nedbetade till rötterna av den flock av dovhjortar som hemsöker denna ö, 1995 sågs ett större och några mindre exemplar (HEW), ett enda stort ex. 1998 (HEW).
Ornö Kaskär, ett litet ex. på östra sidan 1991–92 (HEW).
Torö Örudden* (ARA), Kolguskär på sandstrand 1987 (ARA S).
Ösmo Järflotta på östra sidan N om Lökvik* 1983 (LMA).
Äldre fynd: Bälinge Enskär på västsidan ett exemplar 1955 (MRY SBT), 1962 (L.E. Kers S), Ringsö vid södra udden (Kers 1967); Torö Stenstrand ett litet sterilt exemplar 1951 (Ad S) = O om Örudden (Pettersson 1951). Ösmo Järflotta vid Lökvik (Pettersson 1951).