Slåtterblomman är en prydnad i kalkpåverkade kärr och fuktängar, ofta vid havet. Ibland koloniserar den diken och fuktiga vägkanter. Den är starkt slåtter- och i viss mån betesgynnad och var förr en karaktärsväxt för fuktängar även utanför kalkområdena. Nu är den nästan försvunnen från sådana lokaler på grund av uppodling eller igenväxning. Sörmlands kanske praktfullaste förekomst med tiotusentals exemplar finns på nu igenväxande slåtterängar O om bryggan vid Sandemars slott i Österhaninge. Arten har minskat mycket starkt under 1900-talet.
Norra halvklotet. I Sverige hela landet.
Första fynd
Först rapporterad från Salem Viksberg (Linder 1716).
Utbredning
I Sörmland mindre allmän i skärgården och längs kusten, liksom i ett område i sydvästra Sörmland, för övrigt sällsynt - (7%).
