Marviolen är hos oss ettårig och växer på grusiga och sandiga havsstränder, ofta på tångvallar. Förekomsterna varierar starkt i mängd från år till år beroende på väderleken under groningsperioden. Arten har blivit ovanligare på flera av sina lokaler beroende på det ökande badlivet.
Endast känd från Östersjön och angränsande hav. I Sverige runt kusterna. På västkusten endast ssp. maritima - atlantisk marviol.
Första fynd
Först rapporterad från Utö Utö (Thedenius 1850).
Utbredning
I Sörmland mindre allmän i Stockholms skärgård söderut till Landsort och Askö. I Nyköpings skärgård sällsynt. Arten blir åter vanligare i Östergötland söder om Bråviken - (36 rutor).
Lokaler
Muskö Bergvik (HEW).
Mörkö Fifång* på norra udden (HEW).
Nynäshamn Knappelskär, Sandskär på östra stranden, Yttre Gården (HEW).
Ornö Ängsön, Gåsskär (KED), Kullbäling och St. Rotholmen (JCO), Notkobben (SST).
Torö Hökvik, Reveln, Skeppsmor, Svärdsövik (HEW), Stenvik (PDI), Örudden (ARA), 1989 (JEM), St. Grässkär (JAB).
Trosa-Vagnhärad Askö vid Storsand* och Laxkroken (HEW).
Utö Utö vid St. Sand (MWA) och Mynäsudd* (HEW), Ålö* vid inre Källviken (HBE), Storsand och Tymarsviken (HEW), Aspö (HEW), Nåttarö vid Storsand* (HEW), Mellsten (HEW).
Ösmo Järflotta vid Lökvik, Valsviken (HEW) och Örudden (TPE), Yxlö* vid Fränsviken (UMÖ).
Äldre fynd: Muskö Bakom (Ad/SV), Lacka 1924 (Ad S), Bruket, Bodkobben, Torsnäs Udd (R. Wahlström h); Mörkö Fifång 1925 (Me S), 1936 (MRY SBT); Nynäshamn 1958 (U. Starbäck S); Nämdö Långviksskär 1918 (C.G. Alm UPS), 1923 (Ad UPS), St. Finnholmen 1923 (Ad S), Brännbjörkskärskobbarna (K. Modigh/SV); Ornö Gåssten 1931 (Ad S), Fiversättra Ängsholme, Notholmen (A. Edelstam/SV); Oxelösund Fågelskär 1898 (SBT), Runnskär 1905 (Ad S, UPS); Sorunda Lisö vid Lindholmen 1930 (Ad S); Torö Västerhamn 1899 (Lau S), Skårnö 1933 (- S), Stenstrand 1938 (J.W. Håkansson S); Trosa-Vagnhärad Askö Storsand 1922 (Ad S, UPS), 1926 (Ad SBT); Utö Utö Mynäsudd 1924 (Ad UPS), Ålö 1840 (V. G. Forsell UPS), Nåttarö vid Ö. Sand 1923 (S. Selander S); Ösmo Lund och Yxlö 1897 (Lau S); Österhaninge Sandemar (Thedenius 1871).
