Europa. I Sverige vanlig upp till mellersta Norrland, norr därom enstaka. I Sörmland tämligen allmän – (36%), troligen något förbisedd. Revfibblan växer på friska till fuktiga, i regel tämligen hårt betade gräsmarker. Den bebor ofta tuvor i hagmarkernas lägre partier. Arten är lågväxt och mycket ljuskrävande och slås därför snart ut när gräsväxten blir frodigare vid minskat betestryck eller gödsling. Revfibblan är en variabel art med skillnader i hårighet och grenighet. Apomiktiska former finns liksom normalt könliga.