ängsvide
Salix starkeana
Mer information om arten

Ängsvidet växer på öppen sandig–moig mark, vanligen i anslutning till åsar. Arten är småväxt och kon kurrenssvag och växte tidigare på slåtterängar eller betesmark men har nu nästan försvunnit på grund av igenväxningen.

Europa, Asien. I Sverige spridd genom hela landet.

Första fynd

Först rapporterad från Brännkyrka Älvsjö (Lundequist 1827).

Utbredning

I Sörmland mycket sällsynt – (6 fynd).

Lokaler

Hällby 500 m V om Sövsta grustag 1993 (K. Johansson S).
Nacka Erstavik vid Snörom på sandig mark vid Ältav. nära Källtorpssjöns ände 1993 (HGU S).
Salem Nedre Söderby i ängsmark 1988 (IHE S).
St.Malm 100 m S om Nya Sågverket (BKA).
V.Vingåker 300 m SO om Valborgsstugan 1986 (FLI S).
Österhaninge Kvarntäppan på skogsäng (kanske hybrid med bindvide) 1992 (HGU S).

Äldre fynd: Brännkyrka Älvsjö (Lundequist 1827), Aspudden 1904 (M. Sondén S), Tallkrogen 1910 (M. Engstedt S), Källängen i Enskede 1924 (Lz S), 1927 (Lz S, G.A. Sjödahl S). Eskilstuna L. Lövängen 1833 (C.J. Hartman UPS). Hyltinge Ramsbergskärret (– UPS). Härad Igelsjön 1907 (Sam S). Kila Korsbäcken 1917 (G. Haegerstolpe S). Kärnbo Kvartinge österut 1971 (At & CJC S). Nicolai Emtnäs 1917 (Ad S), Hållet 1914 (C. Blom S). Nämdö nära kyrkan 1918 (Ad S). Ornö Näset 1927 (Ad S). Oxelösund Gamla Oxelösund 1905 (Ad S). Strängnäs Djäkneholmen 1845 (J.E. Zetterstedt UPS). Västerljung Skogstorp 1934 (Ad S). Öja L. Västorp 1944 (At S).