Ädelmynta är ett sammanfattande namn på flera former som anses bestå av hybrider mellan åkermynta och grönmynta. Den odlades förr som krydd- eller läkeväxt men var redan under 1800-talet försvinnande ur odling (Wikström 1844). Under 1800-talet fanns den förvildad ”i gamla trädgårdar och täppor, äfvensom i deras närhet” (Thedenius 1871). Under 1900-talet har den efterhand blivit alltmera ovanlig och är nu försvinnande.
I Sverige tidigare upp till Hälsingland, nu i det närmaste utdöd.
Första fynd
Utbredning
I Sörmland mycket sällsynt – (2 fynd).
Lokaler
Grödinge Norrga kvarn i potatisland (RIS).
Kloster Eskilstunatippen 1993 (JEM S), ej återf. 1995–96 (JEM).
Äldre fynd: Björnlunda Alma nära Sion 1890 (Khl S, LD). Botkyrka Norsborgs trädgård (Afzelius ms). Helgona Rosenkälla 1894 (Lm S). Kjula Barksätter vid Aspa (?= Aspesta) ”på en åker utmed vägen” (Hofberg 1852), 1869 (C.F. Elmquist LD). Nyköping 1865 (Ind S). Salem Sofielund på åkerträda 1933 (Hylander 1941). Stockholm Blecktornet 1924 (G.A. Sjödahl S). Strängnäs 1800-t. (J.P. Ringstrand LD, M.A. Lindblad S), Nabbviken (Hofberg 1842), Malmby gästgivaregård (Hofberg 1852). Södertälje Järnag. 1934 (Hylander 1941), utmed jv Södertälje–Östertälje i åkerjord 1941 (Hylander 1941). Trosa-Vagnhärad Trosa i staden 1886 (Em S), 1889 (L.M. Neuman LD), 1927 (Me/SV). V.Vingåker Bilsbro (Malme 1891b). Ytterjärna Farsta i åker 1931, Aglan i åker 1934 (Hylander 1941). Ö.Vingåker Forsa 1860-t. (Ind LD).