brudbröd
Filipendula vulgaris
Europa, västra Asien, Nordafrika. I Sverige från Götaland och Svealand upp till sydligaste Norrlands kustland. I Sörmland allmän vid Mälaren och kusten, tämligen allmän i större delen av inlandet, mera sällsynt längst i sydväst och väst samt i yttre skärgården – (73%). Brudbrödet växer i torr, lågväxt gräsmark, särskilt i örtbackar och kalkklippängar, gles tallskog på kalk samt på vägrenar och vägskärningar. Arten är tydligt kalkgynnad samt slåtter- och betesberoende. Den minskar nu starkt i samband med minskande bete.
Första fynd
Först rapporterad från Salem Viksberg av Linder (1716) som förutom det gamla svenska namnet ”Brudbröd” och det inlånade ”röd Stenbräckia” anger ”Swijnemandlar” som tycks ha varit ett sörmländskt lokalnamn.
