Europa, västra Asien. I Sverige upp till mellersta Norrland. Nationellt rödlistad – hotklass NT (miss gynnade). I Sörmland ojämnt spridd, mindre allmän i Mäla rområdet, för övrigt sällsynt. Saknas i väster, i skär gården bara på större öar. Riddarsporren var förr betydligt vanligare och mera jämnt spridd – (6%). Riddarsporren är ettårig och växer i åkrar, särskilt på lera, ibland på jordhögar och annan skräpmark. Den är förmodligen en urgammal följeslagare till människan och betraktades förr som ”ett elakt ogräs i sädesåkrar” (Ekström 1828). Under 1900-talet har den minskat starkt och har sedan 1960-talet i det närmaste försvunnit i många trakter där den förr var vanlig. Minskningen har fortgått, så att arten på senare tid inte kunnat återfinnas i områden där den ännu fanns på 1980-talet. Orsaken är väl både intensivare odling och ogräsbekämpning. Grobara frön finns dock ofta kvar i markens fröförråd och arten dyker ännu upp här och där på trädor eller i obesprutade åkerhörn. Riddarsporre ingår numera i en gräsfröblanding innehållande även klätt, blåklint och andra ettåriga åkerogräs. Den sörmländska populationen hör till underarten subsp. regalis – åkerriddarsporre.