De äldsta fynden av svartkavle är från näringsrika sjöar i Stockholm. Möjligen var gräset infört liksom jättegröe som vid denna tid fanns inplanterat i Fatburssjön. I nutiden är arten endast funnen vid havet. Den bildar bestånd på landstranden vid vikar och flader, helst på lerigt underlag och särskilt där näringsrikt fastmarksvatten mynnar ut. Arten gynnas av eutrofiering och upphört strandbete och har därför ökat, särskilt på de tidigare hårt betade skärgårdsöarna. Där arten möter ängskavlen uppstår ofta vidsträckta hybridbestånd.