Inhemsk i norra Iran. I Sverige odlad i stora delar av landet. I Sörmland mindre allmän – (16%), ej alltid rapporterad. Syrenen är en av de mest uppskattade prydnadsbuskarna och odlades med säkerhet på 1700-talet, förmodligen även tidigare men arten noterades först under 1800-talet som kvarstående i gamla trädgårdar. Wikström (1840) noterade arten från några lokaler i norra delen av Stockholm, men från Sörmlandsdelen kände han inte till några förekomster. Syrenen har mycket dålig spridningsförmåga och påträffas därför sällan utanför den ursprungliga odlingsplatsen. Ofta är en kvarstående syrenbuske det sista synliga beviset på ett tidigare torpläge. Någon gång påträffar man dock även fröspridda plantor.