sandrör
Ammophila arenaria
Mer information om arten

Sandrör är ett dynbildande gräs som enbart växer på exponerade flygsandfält vid havet. Det bildar där en karakteristisk zon av smådyner bakom den övre landstrandens saltarvsbård. Förekomsten i Sörmland är isolerad. Närmaste lokaler finns på Gotska Sandön och närmaste fastlandslokal ligger i Blekinge. Sandröret är en nykomling i floran som upptäckts i Sörmland under 1900-talet. Sten Selander samlade både sandstarr och strandkvickrot på Nåttarölokalerna 1915 men noterade då överhuvud taget inte sandrör. Där arten etablerats har den ändrat zoneringen och trängt ut strandrågen från den yttre delen av dess tidigare domän. Sandrör växer i Sörmland nästan enbart på sydöstexponerade stränder dit den kan ha anlänt med havsdriften från Gotland eller Baltikum. Ett möjligt alternativ är också att den avsiktligt inplanterats på någon eller några av lokalerna. Nu finns stora, livskraftiga bestånd och sandröret är säkert i stånd till vidare spridning. Arten är i viss mån sårbar då flera av lokalerna rätt intensivt utnyttjas som badstränder.

Första fynd

Först rapporterad från Ålö i Utö (Almquist & Asplund 1937).

Utbredning

Mellaneuropa. I Sverige främst vid väst- och sydkusten samt på Öland och Gotland. På många ställen planterat som sandbindare.

I Sörmland mycket sällsynt men på flygsandstränder i Utö socken bildar den ställvis vida bestånd – (5 lokaler).

Lokaler

Nynäshamn Yttre Gårdens insida tämligen rikl. på sandrevel vid bryggan 1989 (HEW S).
Utö Utö på dynerna vid St. Sand mycket rikl. över vidsträckta ytor (MWA, HEW), 1998 (HEW S), Ålö vid Storsand* 1992 (HEW S), Rännilsviken (HBE), Nåttarö på utsidan vid Skarsand och Storsand beståndsbildande 1988 (HEW S).

Äldre fynd:
Utö Ålö Storsand 1934 (Ad S). Ösmo Järflotta vid Sandviken 1945 (Ad S), ej återf. (HEW, JAB).