Alsikeklövern är flerårig och växer framför allt på åkerrenar, vägkanter och allsköns skräpmark. Den infördes för att förbättra ängarnas avkastning redan under 1700-talet och är fortfarande vanlig som vallväxt. De nutida förekomsterna består huvudsakligen av storväxta odlingsformer som härstammar från sådan vallodling. Arten har också spritts som förorening i gräsfrö. Småväxta exemplar som kanske tillhör vildformen subsp. elegans, liten alsikeklöver, förekommer sällsynt i nysådda gräsytor.