Apeln är av hybridursprung. I Sverige odlad och förvildad. I Sörmland allmän och tämligen jämnt spridd – (58%). Aplar finns planterade i snart sagt varje trädgård i Sörmland och har fröspritts med fåglar och från bortkastade äppelskrottar, huvudsakligen i sen tid. Äldre författare har i allmänhet inte brytt sig om att skilja den från vildapel, så förvildningshistorien kan knappast rekonstrueras. Planterade träd av äldre kultursorter finner man kvarstående i övergivna trädgårdar. Självsådda träd växer ofta kring bebyggelse, utmed vägkanter, i hagar och lundsnår. Småplantor finner man ofta i skogsmark, även långt från bebyggelse, men ofta längs vägar och stigar där äppelskrott kastats. På grund av hybridursprunget varierar de förvildade aplarna starkt, särskilt beträffande fruktens utseende och smak. Flera välkända äppelsorter har sitt ursprung i Sörmland, främst de allmänt odlade Åkerö- och Sävstaholmsäpplena, vilkas ursprungsträd ännu finns kvar. Andra gamla sörmlandssorter som man finner i äldre trädgårdar är t.ex. Arvidsäpple (från Tynnelsö), Sjöholm, Tistads vaxgylling, Äs baron, Stäringe Karin, Sparreholm, Ramsta, Hedenlunda, Fiholmsäpple, Annero, Hörningsholm, Ökna lökäpple (från Ökna i Floda), Hagbyberga, Kjesäter och Mälsåker (Nilsson 1983).