Europa, västra Asien, Nordafrika. I Sverige från Skåne upp till Norrlands kustland. I större delen av Sörmland mycket allmän och jämnt spridd, sällsynt i yttre skärgården – (86%). Nejlikroten är flerårig och ger intryck av att vara ursprunglig i lundar och på lundbergens klipphyllor. Den är emellertid mycket vanligare i närheten av bebyggelse, som ogräs i trädgårdar och på allehanda mer eller mindre skuggig skräpmark. Arten är en gammal medicinalväxt och kanske är den från början helt kulturspridd på samma sätt som den kulturhistoriskt och ekologiskt likartade skelörten. Redan vid mitten av 1800-talet ansågs den i alla fall ”allmän” i Sörmland (Hofberg 1852, Thedenius 1871), kanske en överskattning grundad på erfarenheter från städernas närhet. Hybriden mellan humleblomster och nejlikrot uppkommer där föräldraarterna växer nära varandra. Den är rapporterad från 58 rutor men är säkert betydligt vanligare eftersom den är svår att upptäcka när den inte blommar.